Anna Mattsson
Anna Mattson, som är född 1966, bor i Göteborg när hon inte är i Kambodja. Hon debuterade 1988 med diktsamlingen Återvändo. Därpå följde diktsamlingarna Till dagarna (1990) och Spådom (1991), samt den mycket uppmärksammade romanen Alexandras rum (1994) som fick sin fortsättning i De ensammas hus (2004). Den tredje fristående delen Vägar utan nåd utkom 2006. 1997 gav hon ut diktsamlingen Ännu, 2005 Det snöar i Kambodja och 2009 kom den sjätte diktsamlingen Gränsglaset. Nu är hon aktuell med diktsamlingen Ljusgatan som utkom 2013.
Anna Mattsson har även översatt färöisk lyrik och prosa till svenska samt skrivit pjäser.
Copyright/Foto: Paul Quant
Alla dikter av Anna Mattsson
Ljusgatan
Anna Mattssons diktverk Ljusgatan är en berättelse om hur två kvinnor möter varandra i dagens Kambodja. Två sökande själar med djupa ärr. En svensk kvinna som bär på minnen från en trasig barndom. En kvinna från Kambodja som bär på en helt annan historia, en historia om hur offret blir bödel för att sedan bli offer igen.
Dikterna blir till en vacker skildring av hur de två kvinnorna rör sig mot och runt varandra och sakta upptäcker kärleken igen.
Insprängt i dikterna finns också bilder av Kambodja, om hur ett sargat land börjar byggas upp efter en lång tid av diktatur. Det oppositionella börjar tala till trots för hot och faror.
Anna Mattssons dikter bildar en stark historia om hur två människor, liksom landet de befinner sig i, reser sig från förtrycket och börjar leva igen.
Inlästa dikter
Gränsglaset
Efter den djupt personliga romansviten om Alexandra återvänder Anna Mattsson i Gränsglaset till lyriken med en samling egensinnig dikter.
I fem avdelningar rullar ett både symboliskt och realistiskt drama upp. Dikten skriver sig som ett samtal mellan diktjaget och hennes alter ego Skräckflickan. Gränsglaset är en skör symbol och en stark barriär mellan människan och hennes undre hemliga jag, hennes obönhörliga längtan till frihet. Skräckflickan är den utstötta, vettskrämda, icke-anpassade, tilltufsade individen, samtidigt som hon är bärare av den utstöttas stolthet, vrede och absurda frihet. I all sin rädsla är det paradoxalt nog Skräckflickan som är den modiga. Är hon det modiga, sköra och evigt kämpande inom oss alla? Hon byter ständigt gestalt och går igen som någon vi känner ur sagorna: ”uppäten lyckligare än alla andra”, ”skon av glas som hon inte vill ha”/. Och hon bär den i patriarkatet misshandlades misstroddas stigma: ”hade hon kort kjol /…/ kallades hon fitta hora / fladderfitta i folkmun /… ”.
Anna Mattsson finner de hemliga gångarna under sagorna om Askungen, Törnrosa, Snövit, och hon gör det med ett språk som bland annat hämtar näring ur gamla ballader, där enkla ord och dunkla rytmiskt suggestiva formuleringar både döljer och förhöjer spänningen i ett grymt förlopp.
Gränsglaset förkroppsligar ett mänskligt, personligt, politiskt och kvinnligt uppror. Det som beskrivs är inte den fria värld dit diktjagets alter ego Skräckflickan längtar, utan kampen, våndan och vägen dit, och ut.