JennyTunedal3 foto:copyright Sara MacKey

Jenny Tunedal

Jenny Tunedal är född i Malmö 1973 och numera bosatt i Skärholmen. Hon debuterade i Wahlström och Widstrands debutantologi 2001 och har sedan dess gett ut fyra böcker: Hejdade, hejdade sken (2003), Kapitel ett (2008), Du ska också ha det bra (Eolit förlag, 2009) och Mitt krig, sviter (2011). I februari 2017 utkom Rosor skador, en diktsamling om mödrar, döttrar, demens och förluster; av minne, värde, identitet och kärlek.

Som översättare har Jenny Tunedal arbetat med böcker av Sylvia Plath, Anne Sexton, Julie Sten-Knudsen och Claudia Rankine.

Jenny Tunedal arbetade under många år som kritiker och är numera verksam som lärare vid författarutbildningen Litterär Gestaltning, Akademin Valand, Göteborg. 2012 mottog hon Gerard Bonniers lyrikpris. 2014 tilldelades hon Kallebergerstipendiet av Svenska Akademien.

Foto/Copyright: Sara MacKey

Alla dikter av Jenny Tunedal

Om inspelningen

Från Mitt krig, sviter av Jenny Tunedal

Rosor skador

Rosor skador

Rosor skador är en diktsamling som tar sin utgångspunkt i demensen som språkligt och relationellt tillstånd. Den handlar om vad som händer med kärleken och med språket när glömskan tar makten över en människas liv. Om hur relationer, exempelvis mellan mödrar och döttrar, förändras och förvrids, men också förblir, in i det sista. Med hjälp av bland annat berättelsen om Alois Alzheimers första patient Auguste D och Shakespeares tragedi Kung Lear försöker den här boken skapa ett rum där demenssjukdomen, i all dess omöjlighet, framträder som någonting läsbart, rentav delbart. Där de glömska och tröstlösa får tala.

Inlästa dikter

Om inspelningen

”Det ringer till dig från Disneyland” från Rosor skador av Jenny Tunedal. Släppt: 2017. Spår 1. Genre: Poesi.

Mitt krig, sviter

Mitt-krig,-sviter_omslag

I sin nya diktsamling fortsätter Jenny Tunedal på den inslagna vägen från Kapitel ett (2008). Mitt krig, sviter kretsar kring de krig som rasar under freden och den sorg som föregår döden; en både ensam och delad sorg som fortplantas i rädslan för att glömma eller glömmas. Dikterna rör sig i den våldsamma närheten mellan mor och barn och i de oändliga avstånden mellan människor som inte är släkt med varandra. De talar om att föda och att döda, om att äga och att älska. De talar om gränser och gränslöshet. Vad ska vi göra när döendet och dödandet inte går över, när det inte finns någon bot? Kan vi älska det som vi har älskat? Fortsätta älska utan att hoppas. Dikterna både urskiljer och ifrågasätter ett underbart, förskräckligt liv med päronträden, vardagen, slagfälten, sjukdomen, husdjuren, förlusten – skulden, glömskan och minnets avgrund.

Detta är en ställd diagnos, ett försök att upprätta ett narrativ kring den bräcklighet och grymhet som människan rymmer. De brott vi begår mot varandra och andra, den tröst vi söker och behöver. Skildringarna är ömsom hårda och skoningslösa, ömsom hudlöst intima, en modig, personlig och självklar poesi.

Inlästa dikter

Om inspelningen

Från Mitt krig, sviter av Jenny Tunedal