Diktsamlingen rör sig nära döden, den egna och andras, inte minst hennes fars. Hon trevar sig fram, söker sig ibland till konsten och till musiken, som sägs kunna sjunga om det som inte hörs. Och i dikten till Withold Gombrowicz  tycker hon sig kanske finna en möjlig hållning: ”Din död är förhävelse / och ödmjukhet / Varje dag uppfordrar den mig / till liv”.