I Erik Bergqvists poesi förenas barnets förvåning med åldrandets melankoli och resignationen. Ivern att samla och resonera börjar i detaljen och utmynnar i det stora perspektivet, eller tvärtom. Med diktsamlingen Skuggas vikt fullbordas en löst hållen trilogi, som inleddes med Skingra (2013) och fortsatte med Inte är vind (2015): en vandring genom det som hänger samman och det som faller sönder.

• Dela den här samlingen
• Ladda ner samlingen som zip

Sädesfält, abstrakta berg, tomma hotell.
Svalg före formen, före all nåd. Ohörbart
strilande salt. Ansikten undrande sköra

stenar klara som tankar om tingen då de
framträder i det meningstömdas lugna
ljus. Något i mig har fallit och ska inte

falla mer. Det är bara en utsaga. Forcerad
ledighet under markiserna. Ords dimma.
På den gapande fisken krälar steklarna.

I Erik Bergqvists nya dikter träder världen fram i mättade bilder, på en gång tömd och fylld av oklar betydelse, ”som badorter i romaner ingen längre läser”. En ängel rör sig genom texten. Eller är ängeln i själva verket regn? Eller tid? Det ofullkomliga sätter världen och dikten i rörelse, i en girig längtan efter verklighet. Ett slags nåd finns i detaljerna, i det som försvinner men är här ännu en stund. Som på genomresa, i övergångsformer, blir fenomenen synliga – de märkliga och de vanliga –, om vilka en dikt borde skrivas.

• Dela den här samlingen
• Ladda ner samlingen som zip

Den här dagen – november ligafotboll ensamhet –

är också synhåll att återfå. Som i viss musik: regn

tätnar till ansikte. Du går däråt. Världen består

av märken och avstånd som upphäver sig själva.

–

Ansiktet finns, det väntar din blick men döljs av din

avsikt. Och denna månad skruvar alla färger mot

samma medvetslösa slitage. Nu är du sedd.

Ansikte skingrat i regn.

Skingra är Erik Bergqvists femte bok – en på en gång rörlig och lodande diktsamling skriven med glöd och behärskning.

• Dela den här samlingen
• Ladda ner samlingen som zip