Förlust och utsatthet är centrala teman i Henrika Ringboms diktsamling Öar i ett hav som strömmar. Särskilt berörande är dikterna om förlusten av en nära anhörig, den närmaste. I dem vandrar man än längs en japansk väg, än mot döden. Man äter fiskfärs och rune­bergstårta och pratar lugnande, men ingen på sjukhuset vet hur man gör när man dör. Att ringa polisen och säga att de försöker ta livet av en tjä­nar ingenting till. Vad man kan är att smörja in fötterna.

• Dela den här samlingen

Henrika Ringboms poetiska essä utgår från en resa till Japan, en försoningsresa, en livsförändringsresa. Men det börjar långt tidigare, med en pappa som på väg till Japan förlorar sin egen pappa, en liten flicka som firar sin åttonde födelsedag i kimono och en mamma som av misstag dricker sig berusad på sake. Det hinner gå fyrtio år innan flickan bokar biljett till sin längtans land. Inte heller då kommer hon iväg, för marken skakar under Stilla oceanen och en väldig våg sköljer in över den japanska östkusten. Men japanerna visar ännu en gång prov på hur man kan skapa mening av förödelsen och utan stora gester igen bygga upp sitt liv. Allt som finns kommer att förgås – desto större skäl att skåla i risvin när körsbärsblommorna slår ut.

Mötet med Japan blir transformerande och ger livet ett djup som bottnar i just den insikten: det gäller att ta vara på det som finns så länge det finns.

• Dela den här samlingen
• Ladda ner samlingen som zip