Johan Jönson
Johan Jönson, född 1966, har gett ut bland annat dit. dit. hään. (2015) mot, vidare, mot(2014), med.bort.in (2012) Livdikt (2010), Efter arbetsschema (2008), Restaktivitet (2007), Collobert Orbital (2006), Virus (2004) och I Krigsmaskinen, en serie på fem böcker: Nod noll,Minnen av kroppar i rörelse och vila, Karma inertia, Transvektor, Aggregat som muterar (2001-2002). Han har också skrivit pjästexter åt turnerande frigruppen Teatermaskinen, bland annat trilogin gränsmaterial ww4 (1999), extasy +/- noll (2001), woyzeckmaskinen (2003).
Copyright/foto: Privat
Alla dikter av Johan Jönson
Marginalia / Xterminalia
Två enskilda böcker publicerade tillsammans, symbiotiskt åtskilda. ”Marginalia” en serie avgrunder, slukhål där repetitiva jag- och viutsagor om pengar internaliserar en grundläggande kapitalistisk lönearbetslogik. ”Xterminalia” ett montagearbete som bearbetar en utplåningens, våldets, negativitetens konstituerande ofrånkomlighet. Det som faktiskt håller all existens vid flämtande och zoembient liv.
Inlästa dikter
dit. dit. hään.
En tredje volym av riktningar, efter med. bort. in. (2012) och mot. vidare. mot. (2014). En omfångsrik bok även denna gång, på gränsen till det oavslutade. En inledande, lång, maximalt spänd och vibrerande svit av växlande skriftpraktiker, glödgat affektiva utsagor som försöker svara på en prekärt samtida subjektivitet, samt två avslutande korta delar som sätts i spel, semantiskt, stilistiskt, grafiskt, mot den första sviten. Tillsammans med de två tidigare böckerna bildar dit. dit. hään. en litterär satsning som saknar motstycke i den svenska litteraturen.
Liveinspelning från Rönells antikvariat den 16/1 2016
Inlästa dikter
Mot, vidare, mot.
Johan Jönsons mot,vidare, mot. är en andra bok av riktningar, efter med. bort. in. (2012). Det är en text utan slut, utan syntes, ett montagearbete som lägger sig så nära det oåtkomliga livets processer som möjligt, multidialektiskt. Som tidigare med utgångspunkt i såväl låglönearbetets erfarenhet som i politisk och estetisk teori. En komplex komposition som både rymmer lyrisk förtätning och expansiv, högspänd prosa. Bekännelse och hat, kamp och dödsförberedelse, men också tröst, nåd och skönhet.
Inlästa dikter
Livdikt
Poetiskt förhör? Essäistiskt samtal? Dialogisk roman? Fientlig självanalys? Vilken dialektik är satt i spel i den drygt 700-sidiga volymen Livdikt? Den påtagligt dödlige diversearbetaren och författaren ställs mot väggen av den kanske mest oförsonlige av utfrågare, sitt alter ego, som vill veta allt om upprepade lönearbetsrörelser, förlamande fattigdom, kärleksberoenden, stilla kroppar, outplånligt liv och vanliga sexuella fantasier. Ingen privat detalj är för liten eller för vidrig för att behandlas, ingen ordning för omfattande eller för komplex för att prövas. Parallellt träder också andra skriftpraktiker in och skuggar, relativiserar, hotar och fortsätter, som en dödens ständiga antagonism mitt i allt levande.