Johan Nordbeck
Namn: Johan Nordbeck.
Född: 8 januari 1957 i Göteborg.
Familj: Käresta Mariana Ekner.
Barn: Sebastian, född-80 & Dag Oliver, född-96.
Bor: I Traneberg strax väster om Stockholm.
På åttiotalet gav jag ut tre diktsamlingar:
Träden går ner för landning, 1982 W&W. Bildrik naivistisk poesi med rötter hos poeter som Blaise Cendrars & Gunnar Harding.
Allt som varit dött, 1987 W&W. ”Likt älgen/bär jag idag mitt träd på huvudet. /Tankar förgrenar sig och knoppas, ett äpple faller från pannan” – citat ur den långa sviten Centralkonditoriet som här också får tjäna som illustration till min poetiska metod: För mig handlar poesi oftast om aktiv väntan och språklig förtätning, att det ur till synes artskilda krafter från olika tider och världar kan födas ett organiskt äpple.
Inälvor, 1989 W&W. Som namnet antyder handlar det om en kollision mellan undanglidande aningar (de dansande älvorna) och påtaglig kroppslig erfarenhet. Den centrala sviten i den boken heter Love och handlar om min andra sons sjukdom och död i cancer 1986.
Dessa tre diktsamlingar är utgångna, realiserade och makulerade, att jag över huvud taget nämner dem här beror på att de blixtlikt säger något om den poetik jag håller fast vid. 1993 utkom Ska ni också få åka hem? I den har förtätningen drivits ännu längre, när jag uppträder offentligt så brukar jag på skämt säga att jag försökt komprimera mina olika romanuppslag till fyra rader vardera.
Våren-99 utkom Musiken ställer fram ett par skor, där jag samarbetade med min vän Jockum Nordström. Han har gjort musikerporträtt och jag har sökt göra dikter av de livs-stämningslandskap som uppstår i mig under lyssnandet på de olika musikerna som kan vara allt från Amália Rodrigues till Keith Moon.
© Johan Nordbeck 1999
Efter framgången med poesi- & porträttboken Musiken ställer fram ett par skor återkom Johan Nordbeck och Jockum Nordström under hösten 2001 med Vi visste inte vilken tid det var, återigen ett nära samarbete i bokform. Gå till klacken, gå var deras tredje gemensamma bok och Vägg i vägg är deras fjärde samarbete.
Copyright/fotograf: Mariana Ekner
Alla dikter av Johan Nordbeck
Vägg i vägg
Början har inte börjat sluta ännu
– Jag minns hur intresserad och glad jag blev för många år sedan när en tongivande kritiker kallade mina dikter kubistiska, säger Johan Nordbeck. Jag förstod nog inte riktigt då vad han menade, men jag har under årens lopp burit detta i bakhuvudet och nu när jag jobbat med Vägg i vägg så tror jag mig fatta den själsliga kubismen i Jockums och mitt montage av väggar, tändsticksaskar, motsägelser, situationer, målade danser och med sax utklippta kroppsspråk.
Arbetet med Vägg i vägg inleddes när Johan förhäxades av Jockum Nordströms figurer – växter, djur och mänskor som saxade direkt ur flera lager tapet, med fuktfläckar och märkligt kvardröjande solkatter. Som vore väggarna själva ett slags kameror, men med mycket lång exponerings- och framkallningstid, så att vi kan ana färgblandningar och konturer av alla som varit här förut. Det kan vara ett rådjur som kliar fram sina horn mot en faluröd torpvägg eller en solodansare som dansar ut sin glädje eller frustration till en gammal svensktoppslåt – ”Börja om från början, börja om på nytt” – vars kroppsspråk Jockum sedan fångat med sin vana saxhand.”Det sitter i väggarna”, heter det ibland. Och kanske blir en del av oss kvar i de rum vi varit mycket eller upplevt avgörande händelser och drömmar i. Den här sortens föreställningar tycks ha spelat roll under bokens tillblivelse jämte Jockums hypnotiska bildvärld. Resultatet: ett lekfullt sväng, en levnadsglad dikt som inte värjer för mörkret, lättsam och ansprå