Marie Silkeberg
Marie Silkeberg, född 1961, är poet och bosatt i Stockholm. Hon har även skrivit essäer, dramatik och är verksam som översättare. Exempelvis har Silkeberg översatt författare som Marguerite Duras, Pia Tafdrup, Inger Christensen och Susan Howe. Tillsammans med Jenny Tunedal har hon översatt den amerikanska poeten Claudia Rankine. Marie Silkeberg belönades med Sveriges Radios Lyrikpris 2004 för Sockenplan, säger hon.
Av Marie Silkeberg har utgivits:
Komma och gå (1990), dikter
Akustisk Alhambra (1994), dikter
Imorgon, och imorgon (1997), dikter
Sockenplan, säger hon (2003), dikter
Avståndsmätning (2005), essäer
23:23 (2006), dikter
Material (2010)
Till Damaskus (2014), dikter, tillsammans med Ghayath Almadhoun
Atlantis (2017), dikter
https://www.mariesilkeberg.com/
Fotograf/copyright: Cato Lein
Alla dikter av Marie Silkeberg
Atlantis
I Marie Silkebergs åttonde diktsamling rör sig ett du genom depressionens landskap, terrordådens städer, flyktingars redan tömda platser, till andra kontinenter, städer och tillstånd. I en samtid som är efterskalvets, brottens, uppbrottens. Varje plats är en annan tid, ett förflyttat centrum. Tid och plats sammanförs inte annat än i de ögonblick som berättas. Kärlek, död och former av motstånd binder samman städerna i möten, detaljernas intensitet. Sökandet iscensätter en rotlöshet som är både förlösande och smärtsam.
Staden var alldeles stilla på morgonen.
Som om de döda återvänt till sitt rike.
Festats fram och sedan återvänt.
Sirener hördes hela natten.
Vad vill du helst frågade han. Att det ska vara.
Poliser eller ambulanser?
Jag vet inte sa du.
Inlästa dikter
Till Damaskus
Staden i Marie Silkeberg och Ghayath Almadhoun gemensamma diktsamling liknar Damaskus, dagens Damaskus om vilket varje strof måste bli en katastrof. Dikterna gestaltar ett möte mellan olika språk, arabiska och svenska framför allt, olika skrivsätt, olika erfarenheter.
”Hoppet
Har Sisyfos ansikte”
”Det här är politisk poesi i full styrka. Det är så här politisk poesi måste se ut i dag, om den ska vara möjlig att ta på allvar. Vi ska inte nöja oss med mindre komplexa texter, de är så hopplöst infantiliserande.
I den avgörande politiska poesin är krigets motsägelser och smärta gestaltade i oändliga nyanser: Det Silkeberg och Almadhoun visar fram är den komplexa plågan som desillusionerat uppvaknande. Vi är alla skyldiga att vakna.”
Aase Berg, Dagens Nyheter