Niclas Nilsson
Niclas Nilsson är född 1971 i Lund och bor i Södermanland. Han har tidigare gett ut diktsamlingarna Patriarkat (2005) och Love Me Tender (2010), och nu är han aktuell med diktsamlingen Mene tekel (2015).
Han är även verksam som översättare (Michael Palmers Sol, Lyn Hejinians Mitt liv, Denis Johnsons Jesus’ Son, Marilynne Robinsons Gilead med flera).
Foto/copyright: Sara Mac Key
Alla dikter av Niclas Nilsson
Mene tekel
”Jag ser tiden gå i en spindel över den grumliga ytan.
En promenad utan eko.
Jag håller inte ens andan men lyssnar.
Vad som alltid förblir en nyhet är intet.
Men varför är det inte ingenting.”
I Niclas Nilssons nya diktsamling Mene tekel tycks undergången oundviklig och nära, liksom en gång vid den gammaltestamentlige kung Belshassars hov. I boken tematiseras det avläsande och uttydande som är en förutsättning för att det mänskliga livet alls ska bli begripligt.
Inlästa dikter
Love me tender
I augusti 1970 uppträder Elvis Presley på International Hotel i Las Vegas. Under »Love Me Tender« lägger han ifrån sig mikrofonen, går ut i publiken och påbörjar en vandring under vilken han kysser alla kvinnor han kommer åt. Sången får ge plats åt en performance där privatmannen Elvis Aaron Presley gör sin kropp till verktyg för ikonen Elvis Presleys kärleksbudskap.
Niclas Nilssons andra diktsamling Love Me Tender tar den scenen som en av utgångspunkterna för sin bana: en utforskning av skillnaden mellan privatpersonen E. A. Presley och ikonen Elvis; och i de alltmer talrika skepnader som fortplantas genom bokens fem delar: skillnaden och den oupplösliga relationen mellan subjektet och objektet, mellan det singulära och det allmänna.