Olle Orrje
Olle Orrje, född 1937 i Kristianstad, uppväxt och bosatt i Stockholm. Han bedrev studier vid Stockholms högskola och tog civilingenjörsexamen på KTH 1965. Han drev tillsammans med sin far en ingenjörsfirma, Alfred Orrje AB. Under ett par år på 1980-talet var han vikarierande professor på KTH.
Sedan början av 1950-talet har han även varit verksam som jazzmusiker. Han spelade främst trombon, och har lett flera orkestrar, bland annat Olle Orrjes Jazzband. På 1990-talet har han också framträtt som bluespianist och sångare.
Orrje debuterade 1975 med diktsamlingen Tjuvstart på Cavefors förlag, och kom under de följande åren med ytterligare två böcker på samma förlag. I den rad av diktsamlingar som Olle Orrje publicerat under 1980- och 1990-talen har han omsorgsfullt mejslat ut en egen stil. Orden är enkla och vardagliga, men de oftast korta dikterna är starkt förtätade. Med lätt hand fångar han ögonblick av djup stillhet och befrielse, och hans dikter får på så vis en lång efterverkan.
Copyright/fotograf Sofia Runarsdotter
Alla dikter av Olle Orrje
Dagar vid muren
Olle Orrjes nya dikter är en lovsång till vardagens Stockholm: där pendlar en mås bland träden, där bullrar Hornsgatan, där ser författaren tillbaka på sitt liv. Det är i stillheten och vemodet Olle Orrje mejslar fram sina förtätade dikter, och där finns det fortfarande plats att börja om.
Murens mossa breder ut sig
hoppressade skuggor
ideliga upprepningar.
Det är som glittret över insjön om hösten.
Man slutar söka, fäller upp kragen
och betraktar skorna
Inlästa dikter
Avstamp i det blå
Han vaknar tidigt på morgonen
går nedför trappan
betraktar ljuset
och tänker på den fjärde dimensionen.
Hur vi alla innefattas i tiden
och rummet.
”Blues on my mind” heter en av Olle Orrjes dikter, och det är nog ingen slump. Vid sidan av skrivandet har han nämligen spelat jazzmusik (trombon) och hans dikter har ett släktskap med jazzens fria och precisa improvisationer. Hans nya dikter utspelar sig mitt i alltings villervalla i en värld som ter sig alltmer gåtfull och främmande. Samtidigt finns där en ny frihet och ett vildare seende: Jag glider mellan / alla spjälor / lyckligt på drift. Ett antal dikter är vända mot barndomens landskap.